och själv inse att man måste ha hjälp av nån utomstående professionel som kan sin sak. Tror jag inte är det enklaste , men som tur var så insåg jag själv vart det bar iväg.

Känner hur nerverna ligger utanpå huden ibland och kan egentligen inte förstå varför just då.

Men sagt å gjort så har jag i alla fall varit på mitt första möte med min kurator , en väldigt trevlig kvinna som var lätt att få förtroende för vilket kändes skönt.

Hon förstod vad jag pratade om med alla undersökningar å allt och hade full förståelse för mina känslor , hon till och med såg paniken i mina ögon när vi pratade om dom.

Självklart tyckte hon att jag gjorde rätt som sjukskrivit mig nu kom det krångliga att få tag på en gynläkare som kunde skriva ut en sjukskrivning åt mig. Men det fixade sig i fredags så det var ju skönt.

Nu hoppas jag min ordinarie gynläkare som jag hade sist ska ringa upp mig ang hur vi går vidare med eländet som är.

För nåt måste göras för min psykiska hälsa. Sen kan man återgå till det underbara liv jag egentligen har.

Men vi tar det som det kommer och hoppas hon ringer fort.

Nu ska jag snart krypa till kojs , ny morgon med lilltrollet som ska på skolan.

Kram alla goa <3